memyselfaj.webblogg.se

Nu har jag fått kallelserna från sjukhuset. Det första besöket blir den 22 oktober och då ska jag få Herceptin. Inget märkvärdigt (i min situation) i sig, men det känns som ett steg tillbaka i min friskhetsprocess. Den andra kallelsen känns mycket tuffare. Ska till röntgenkliniken (nuklearmedicin) den 27 oktober, ett besök som beräknas ta tre !!!! timmar. Först när jag kommer dit ska jag dricka tarmkontrastmedel (eller vatten) för att urskilja tarmarna från övriga organ. Sedan tas blodsockerprov och jag får infart i armen. Därefter får jag vila fram till undersökningen och under tiden injiceras radioaktivt läkemedel i blodet. Som om jag inte vilat färdigt då, så ska jag vila ytterligare tills läkemedlet samlats i det organ som ska undersökas. Först då tas bilder (kanske med hjälp av en injektion röntgenkontrastmedel). puh... Det radioaktiva läkemedlet ger dessutom strålning till personer på nära avstånd, från undersökningstillfället och någon timme därefter. Vilken strålande person jag blir då då... Eventuellt sällskap till sjukhuset göre sig alltså icke besvär, för det blir att sitta ner en bit ifrån mig i väntrummet under tiden som jag undersöks. Vad är väl ett besök i Tjernobyl när man kan umgås med mig..... Annars rullar dagarna på. Ena dagen är det upp, andra ner. Svårt att ta på allt som sker (eller inte sker för den delen). Är ute och går mycket med Harry och träffar äldsta dottern en del. Är bara oroad att hon lägger för mycket tid på mig, så att det i slutändan går ut över hennes universitetsstudier. Sonen och mellandottern finns också där för mig, men just nu är hon inne i en lång praktikperiod då hon tillbringar dagarna i en skolklass. Tänk vilka barn jag har! Är så stolt över dem. I dag ska jag ut och äta lunch med maken. Det är inte ofta det sker, men nu jäklar. Nu har han bokat bord och allt. Love you. Och nej. Jag har ingen Mac, så felet till att blogginläggen blir en enda stor gröt finns någon annanstans. Men tack för tipset. ;) Kramar