memyselfaj.webblogg.se

Sjuk känsla över cancer i lungan

Har precis kommit hem från sjukhuset. Men jag var rätt skraj i morse. Visste ju inte vad beskedet skulle bli. Men på utsatt tid, klockan 9, kom läkaren och hämtade mig och maken i väntrummet och tog oss med in på sitt rum. Vi satte oss och direkt berättade han att det såg bra ut. Visst, det "lös" starkt om cancerpricken i lungan, men det fanns inget mer skit än det i kroppen. Känslan som tog över min kropp i samma stund som läkaren berättade går inte att beskriva. Det var en blandning av glädjerus och lugn. Nu hade jag fått beskedet. Att det var cancer i lungan "visste" vi ju redan och det har jag hunnit bearbeta sedan jag fick behandling förra året, då den där jäkla pricken fanns med som ett orosmoment på röntgenbilderna. Ja, det är sjukt egentligen att man känner glädje över att "bara" ha cancer i lungan. Men det är ju så jag måste tänka. Det gäller att fokusera på det positiva för att orka med. På väg till sjukhuset i morse fick jag dessutom ett sms. Det var barnens kusin som meddelade att de tidigare i natt fick en dotter. Bara det gjorde att jag fylldes med glädje och jag hoppas innerligt att jag får träffa henne snart. Efter läkarbesöket fick jag min Herceptindos. Det gick utan problem, men när sjuksystern började prata om kommande behandlingar, så sade hon att behandlingen jag ska ha om sex veckor fick hon skjuta fram till måndagen veckan efter det. Varför?! Jo, för att det är julafton om sex veckor från i dag. Fatta det!! Det är sjukt vad tiden går. Veckan som gått har vi fått snö - ordentligt med snö. Säkert 10-15 cm. Och det blev såklart kaos på vägarna, till och med så att bussarna fick ställa in alla turer i stan under ett par timmar på eftermiddagen. Men snö är väl det minsta maken fått känna på innan han kom hem till oss i går kväll igen, för han har tillbringat tre dagar på Sardinien. Nej, jag är inte ett dugg avundsjuk.... Han säger att det är jobbresor, men fan vet?! ;) Från och med nu tar jag nya tag. Det är bara att ladda om. Hoppas bara att sjukgymnasten hör av sig snart så att jag får hjälp med min hand också. Då skulle det kännas ännu mycket bättre. Men man får vara glad åt det lilla. Dagens besked går definitivt inte av för hackor... Kramar
Taggar: Cancer i lungan, Onkologläkaren;
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar:
1 eremo
skriven :

Känns skönt att läsa det här inlägget trots att, som du skriver, det är som det är.



Men din kämparglöd och posititivitet lyser igenom.

stor kram Inger.

2 Lillemor Karlsson
skriven :

Vet inte vad jag ska säga just nu förutom att jag tänker på dig.

Många kramar Lillemor