Blev för mycket
I fredags träffade jag mina jobbarkompisar när hela koncernen samlades på en stor arena här i stan. Det var jättekul att träffa alla, men det blev för mycket. Trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde, men det blev nog för mycket med allt prat kring min sjukdom. Orkade därför inte stanna kvar på middagen. Smet i stället hem till tryggheten hos familjen.
Nu får ni inte tro att ni inte får prata med mig. Jag vill inget hellre och det känns så skönt och tryggt att ha människor omkring mig som verkligen bryr sig. Men, som sagt, i fredags var första mötet med er alla och jag förstår att ni ville väl. Jag skulle nog själv gjort likadant för att visa att jag bryr mig. Men att stå i fokus och berätta om min sjukdom blev mig övermäktigt. I stället för att visa den glädje jag kände över er omtänksamhet, så blev reaktionen en annan. Jag blev nedstämd.
Kanske inte så konstigt med tanke på min situation, men reaktionen skrämde mig lite.
Nu laddar jag inför läkarbesöket och Herceptindos nr 2 på fredag. Hoppas läkaren kan säga lite mer då.
Kram