I måndags var jag med maken till sjukhuset för ett återbesök sedan han opererade höften. Läkaren var riktigt nöjd med resultatet (bortsett från att maken slarvat med stretchingen ;) och han lovade göra allt för att operation av höftled nr 2 skulle ske innan sommaren. Så långt var allt bra. Självklart var vi glada över beskedet båda två, men det var något hos mig som gjorde att jag inte kunde känna glädjen fullt ut. Det kändes bara tungt, tungt och tankarna snurrade när jag gick här hemma ensam på eftermiddagen. Jag ville ju också ha besked av min läkare som sa att jag skulle vara frisk innan sommaren. Var jag månne avundsjuk på maken? För ett sådant besked kan jag ju aldrig få. Visst, jag är frisk NU, men sen då? I morgon, nästa år eller kanske om några år? Kan jag kanske lägga in beställning om en ny kropp? Det vore nåt det! ;)
Mitt i dessa funderingar kände jag för att göra något och kände en längtan efter att få träffa mamma. Hon bor ju hos syrran i några veckor medan de renoverar hennes lägenhet där hon bott 60 år! Naturligtvis är det jobbigt för mamma och det hörs när man talar med henne i telefon. Jag ringde mellandottern och hörde om hon ville följa med och träffa mormor och vi bestämde att åka dit på onsdagen. Även äldsta dottern följde med eftersom hennes arbete på universitetet den dagen blev inställt. Och det blev en jättemysig dag. Var jättekul att träffa både mamma, syrran och syrrans man. Och rackarns vilken god mat det bjöds på. :)
I dag har det hunnit bli torsdag och jag har varit ute med Harry på två promenader. Sen har jag tagit det lugnt. Skulle egentligen ha packat, men ..... Krafterna räcker helt enkelt inte till. Måste lära mig att portionera ut dem bättre så att de räcker hela veckan. :)
Och i morgon är det fredag igen. Då blir det jobb. Måste ju hinna med sådant också. ;)
Kram