memyselfaj.webblogg.se

Jaha. Så är det dags igen. Fick precis telefonsamtal från onkologmottagningen att de vill ha mig till sjukhuset för ett besök hos läkaren på torsdag klockan 13. Då får jag svar på min röntgen och sedan ska han titta på min hand (som för övrigt är lika svullen fortfarande och har varit så i snart två veckor). Bra att läkarbesöket blir av så snabbt, men jäkligt jobbigt för det känns som om allt börjar om igen på nåt sätt. Någon som vet om läkarbesök, undersökningar, röntgen och allt annat kommer ske med så korta intervaller framöver? Hur ska jag då kunna släppa tankarna på det. Det var ju i början av juni jag fick det positiva beskedet att jag var fri från cancer, men vad är det värt nu när allt kört igång igen. Fan, vad livet kan va jobbigt. Jag tycker jag gjort mitt nu. Vill inte ha det så här längre. Jag vill jobba och vara som alla andra. Ska det vara så svårt att förstå? Jobbar bara halvtid, men eftersom läkarbesöken infaller på dagar som jag jobbar så blir det inte halvtid än gång. Pust.... Och på torsdag som maken ska åka till Stockholm. Jobbet som kallar. Så han kan inte följa med mig till sjukhuset. Men ensam vill jag inte gå. Äldsta dottern sa att hon kan ta ledigt från jobbet och följa med. Låter jättebra. Skönt med alla runt omkring som ställer upp för mig när jag behöver dem. Ni ska veta att ni är guld värda. Bara för att jag börjat jobba och "kommit in i gängorna" så har inte min sjukdom försvunnit. Jag lever med det varje dag. Värken i kroppen gör mig stel, vissa dagar jävligt stel, men jag tänker att; i morgon.... då är värken säkert borta. Men det är den inte.... Och så det här med handen... Och nu alltså ett nytt läkarbesök... Nä, nu ska jag gå ut på stan en stund så att jag får tänka på lite annat. Känns som att jag fastnat i tänkandet just nu och så vill jag inte ha det. Kram